Det var den

veckan det. Slut på höstlovet för barnen och den vanliga veckan tar vid. Söndagen har som vanligt varit skön och loj, lite räfs i trädgården är det mest ansträngande vi tagit oss för idag.

Ja inte Mathilda, hon är inte den som bara latar sig så hon var in på gymmet och tog sig ett workoutpass. William och jag däremot vi är ena riktiga softarproffs, men jag har faktiskt tänkt tanken att börja sporta. Märk väl ordet tanke för jag har inte kommit längre än dit, jo förresten köpte ett par joggingskor i våras, fast dom har jag bara på mina hundpromenader.

Men jag tror det skulle vara kul, eller kul och kul, bra för kroppen är det i vilket fall. Två till mig mycket närstående sportare (Micke & Mathilda), vittnar om det i alla fall. Tillfredställelsen efter en löparrunda och träningar inför lopp, att peppa sig själv att klara av lite till, det är det dom gillar. Ja, man vet aldrig, kan kanske vara nåt, måhända jag hakar på dom. Är ju en långtjurig individ så jag kanske kunde bli en bra långdistansare = ) Ja ja, allt är bara tankar så det är långt kvar till ev handling, men Mathilda har lovat hjälpa mig att komma igång om jag bestämmer mig.




När vi räfsade lekte hundarna, tror detta är nån sorts kull "ta mig om du kan" skoj hade dom och trötta var dom efteråt.

Fast Tyson var inte tröttare än att han orkade plocka ur det vi plockade i diskmaskinen och hoppa upp och smånafsa lillhusse i öronen.





Dagens poesi: Stod William för "Vad fint det är när det regnar guld". Guldet är gula björklöv som singlar ned på marken. Vackert.