Namnet förpliktigar

Att Texas är en envis kille det vet vi sen gammalt. Men att hans son skulle vara lika envis det blev jag varse i dag. Vi skulle ut på en promenad killarna och jag, ok det var ett riktigt hundväder så jag visste det skulle bli trögt att få med Texas. Men att den lille också avskyr att gå i annat väder än strålande sol blev jag varse idag alltså. Vädret var som sagt inte det bästa, småregnande/snöblask och en riktigt bitande vind, men sen gammalt gäller "a dog gotta do what a dog gotta do" så det är bara att ge sig ut. Hinner inte långt förrän båda hundarna sätter sig ner och bara tvärvägrar gå mer, inte ett steg framåt tar dom. Jaha, inte du också din lilla krumelur, lika promenadbångstyrig som sin pappa. Försöker med lock och pock få dom framåt, men nejdå dom är inte så lättflörtade att jag får med mig dom. Ok, kapitulationen är nära från min sida, överlistad av far & son. Ja, det är väl inte för inte dom vinner kampen dom små envisa grabbarna, namnet förpliktigar. Och namnet? Tja, Texas far och tillika Tysons farfar heter Envise Ebbe. Så var det med den promenaden.

Dagens buse: Har satt galler för trappan så att inte Tyson ska skutta upp och trilla ner eller emellan stegen. Funkade bra med den säkerhetsåtgärden när Texas var valp så vi trodde det skulle vara ok nu med. Har vid ett flertal tillfällen hittat Tyson sittandes på nåt av de nedersta trappstegen och trott att nån glömt sätta för gallret. När det bara upprepades blev jag lite småirriterad och gnatade nog lite på barnen att vara noggrannare med att stänga efter sig. I dag fick jag då se med egna ögon hur det gått/går till. Han smiter upp bakvägen den lille busen, fast ganska smart måste jag medge. Vad månde bliva.