Jakt

Trenden var satt. Gårdagskvällen fortsatte på ett annorlunda sätt. Williams sjuka tog ny fart, kräktes en runda till och mådde pyton. Somnade sedan helt urlakad. Och eftersom sömn är bra medicin så var det bara bra. Började alltså räta till sig och vi såg en lugn senkväll/natt framför oss. Men icke.

Skulle ta ut voffsen på den vanliga kvällskissen och som vanligt släppte jag in Tyson först. Vände alltså ryggen till några minuter, vänder mig om och kallar in Texas. Ingen kommer, jag lufsar runt och ropar. Konstigt han som är så lydig också gillar han inte mörkret och kommer alltid (nåja, inte riktigt) direkt om kvällen. Ut och spana längs cykelvägen, ingen Texas i sikte. Shit nu blir jag skraj. Hämtar så Micke. Kom och hjälp, Texas är borta. Känner paniken komma smygande, vägen, bara han inte är uppe på vägen.

Vi kastar oss ut, Micke cyklar och jag småspringer. Vi letar och skriker, tar oss längre och längre hemifrån.

Får så efter en halvtimme ungefär springa hemöver och kolla status där. William sover lugnt med Tyson bredvid sig.

Ut igen, ringer Micke, ingen Texas i sikte. Irrar runt i mörkret och hojtar och hojtar. Har nu varit ute ca en timme. Möter en karl som påstår sig ha sett en hund som passar in på beskrivningen av Texas. Tar mig åt det hållet, men ingen napp. Ringer Micke och varskor att jag ska sticka hem och ringa polisen. Han fortsätter cykla runt och leta.

Kommer hem på vår gata då telefonen ringer.

- Hej, det var från polisen, är det Susanne .......?, vi står på din gård med en liten hund i bilen som du kanske saknar.

Åh, himmel och pannkaka vad glad jag blev. Tårarna kommer av lättnad. Min älskling är hemma.

Det var en dam som hade hittat Texas, tog reda på honom och ringde polisen. Det finns goda människor och hopp för mänskligheten. Så fick jag fatt i Micke och varskodde läget.

Misstänker, ja är faktiskt ganska säker, att rymningen berodde på en löptik. Han hade varit lite orolig och konstig på dan som han blir vid tjejpåverkan. Och eftersom vi bor så till att det går många hundar förbi oss så var det såklart en tik som "lockade" ut honom i mörkret.

Vilken kväll det blev, somnade sen rakt upp och ned sittandes i fåtöljen när jag skulle varva ner efter kvällsspringet, förmodligen av all anspänning. Och Texas då, jo han somnade han med, efter en äventyrlig afton med polisbilsåkning (och han älskar att åka bil) och "löp"runda.

Nu hoppas jag att vår lördag blir fortsatt vanlig och att Texas också inte ger sig ut på några nya friarrundor.

Varför vara ute och springa i mörker och kyla när man kan ligga och mysa framför spisen med sin son?

Ska nu jag fara in på auktion en stund men jag ska inte ropa in några braochhasaker. Nej, jag ska bara kolla i dag.

Dagens dont like: Telefonförsäljare, om dom tycker vi inte. Måste ta mig i kragen och gå med i Nix, för det är så tråkigt med alla försäljare som ringer i tid och otid, kväll, dag, helg ingen pardon dom bara ringer & ringer.