Januarifnasig

Det är torra händer och narig hud, spruckna läppar och naglar, trött och glåmig. Kort sagt det är januari. Känns väl sådär kul just nu. En svag 3:a från mig blir det. Det är ju nu man som mest behöver skratt och goda vänner, kalas och vimmel, värme och sol. Oh, må solen snart komma åter är trött, trött, trött.

Och William är dålig igen. Och Texas är märklig sen sin kvällsrunda, förmodligen lite pilsk (känner doften av löptikar). Han har väl fått smak på det goda sen dejten med Maria Callas kan tro ;-) Och sen är det måndag tillråga på allt. Men inget ont som inte har nåt gott med sig och positivt tänkande var det.

Så nu tänkte jag tillbringa kvällen i badrummet eftersom det inte blir någrra scouter för William i kväll = jag blir ledig från skjutsandet. Alltså blir det ett litet hemmaspa för mig, inpackningar av både hud och hår, oljebad och skrubb. Längtar, så det får bli over and out.

Dagens Låt: Ja, kan inte bli nån annan en dag som denna. En klassiker från 70-talet. Lena Andersson och Är det konstigt att man längtar bort nångång. Och längtar det gör jag duktigt....

Notera dom fina bilderna från mina hemtrakter.