Tänk så det kan bli

Jag, en hundmänniska. Nä, aldrig i livet. Så skulle jag ha sagt om någon sa till mig att jag skulle ha egen hund för en sisodär tjugo år sedan. Under barn och ungdomen var jag paniskt rädd för hundar. Jag var en sån som bytte trottoar om jag fick ett hundmöte, tog långa omvägar om jag visste det fanns hundar på min väg. Vågade för mitt liv inte vara nära dom och såklart berodde det på ett otrevligt möte med en hund, en schäfer dessutom.

Så här i efterhand vet jag att den inte var farlig utan det berodde på att jag inte kunde läsa signalerna och det blev helt fel. Han ville leka och sprang ikapp mig och i tumultet som uppstod bet/nafsade han mig i rumpan. Sen var det kört, dödligt rädd för alla hundar, stora som små.

När Micke och jag träffades hade han hund. Nej, hur ska det gå då. Men det funkade faktiskt, lugnt och fint fick jag lära känna Dalmatinern Hasse. Jag var inte helt botad men bra mycket bättre och Hasses och min relation funkade. Vi var inte bästisar med vi kom överens.

Så uppstod frågan i familjen om att skaffa hund några år efter Hasses bortgång. Mathilda var drivande eftersom hon älskade Hasse och gärna ville ha en ny hund.

Aldrig hund var mitt svar. För att få Mathilda att sluta tjata så sa vi att när hon hade sparat ihop till hälften så kunde vi snacka. Och jäntungen sparar och sparar och snart står vi inför frågan igen. Och ja, man narras inte med barn så det var bara att löpa linan ut. Jag klargjorde att om det kommer en hund i huset så är den inte min och jag tänker inte ha något med den att göra.

Så började vi leta ras och uppfödare, vilket jag faktiskt var med om. Ganska snart kommer vi på att det är en Gårdshund det ska bli. Lämplig storlek, snygg, smart och helt underbar. Men att hitta nån det tog tid, från det att vi bestämt ras så tog det ca 2 år innan vi fick Texas.

Och vad vill jag ha sagt med detta då? Jo, hundar gör underverk. Jag är totalt omvänd idag och jag älskar dom här fantastiska små killarna så det är inte klokt. Kan inte tänka mig att leva utan hund (Gårdshund), det berikar livet så mycket och faktiskt blir man nog en aningens bättre människa också.

Hittade några roliga rader om Gårdshunden i tidningen med samma namn för nåt år sedan. Så här är det med en Gårdis i huset och lite av hur jag resonerade innan och hur det egentligen blev. Nu är det kärlek fullt ut.


Regler för Gårdshunden

Hunden får inte vara inne i huset.

Okej, hunden får vara inne i huset men bara i vissa rum.

Hunden får vara i alla rum men får inte hoppa upp i möblerna.

Hunden får bara hoppa upp i de äldsta möblerna.

Ok, hunden får hoppa upp i alla möbler, men får inte sova med husse och matte.

Hunden får sova i sängen men bara om den får lov av husse eller matte.

Hunden får sova i sängen men inte under täcket.

Hunden får sova under täcket , men bara om den får lov av husse eller matte.

Hunden får sova under täcket varenda natt.

Husse och matte måste be om lov att få sova under täcket med hunden.

Dagens Schlurp: Sa det bara. Försvinnande gott det här. Kungadrickan gick åt, får göra mer endera dan, bra. :-)