Snön faller

Och vi med den, sjöng Ulf Lundell. Tror som jag snart faller ihop, av trötthet. Har fantamig skottat hela dan känns det som. Ryggen värker, armen är kaputt och värker den med, shit, shit, shit. Tungt är det också, har legat runt nollan i dag så det är riktigt fint packat och tungt att lyfta skyffeln full med snö. Ger snart upp, tror jag tänker skottstrejka några dar nu. Eller ska jag börja göra som jag gjorde när jag väntade William.

Var så groteskt fet under den grossessen så det är inte sant. Gick upp en sisodär 30-35 kg, vatten i hela kroppen och toksvullen. Fick inte på mig några rediga kläder eller vinterskor för den delen pga detta alltså. Och såklart ganska orörlig i den feta kroppen.

Nåväl, William föddes slutet av mars och februari det året var det vinter här, med snö och kyla. Micke var ute och seglade så jag var själv hemma. Vedhämtningen fick ske med pulka, eftersom jag inte fixade att skotta mig fram. Gårdsplanen körde jag upp med bilen, jäpp, körde fram och tillbaka tills det var platt och fint. Så till slut efter mycket om och men var det ganska ok och framkomligt här. Snyggt kan man inte kalla det, men det funkade.

Visst är det fint med snön, när den ligger vit och orörd i naturen och i lagoma mängder. Och nu är det faktiskt lagom tycker jag. Eller som junior sa när det kom 2 nya decimetrar med snö nedtrillande från himlen.

- Åh, nu dröjer våren ännu längre, hur ska det hinna tina bort till min födelsedag!!!

(Krokusarna brukar blomma när han fyller år, känns långt borta nu.)

Dagens Snyggingar: Är mina älsklingar Texas och Tyson som i dag fick gå med mig på promenad. Ja, jag testade och Texas fick bestämma väg. Blev en lite annorlunda men ganska rolig tur. Över stock och sten, i skog och pulsande i djup snö. Men han hittade och ledde oss hem igen.