Down and out

Out of order, nere för räkning, kaputt, indisponerad, väck.

Många uttryck finns det att använda för de senaste dygnen i mitt liv. Förbannat ont och ett sjuhelvetes ryggskott är det som har drabbat mig.

Har varit utslagen flera dygn, inte funkat alls. Svimmade av smärta och fick ringa hem Micke som kom och rätade upp situationen. Barnen blev såklart busrädda när jag bara försvann bort och började krampa. Men nu är jag så sakteliga på väg tillbaka igen, går mycket långsamt men jag är så glad för all förbättring som sker. Har idag för första gången på flera dar kunnat ta mig upp på övervåningen (och till datorn), kan sitta hyggligt utan att börja gråta. Så just nu känns det toppen med såna framgångar, är glad för det.

Vet inte vad som orsakat det hela kan vara vad som helst i princip. Men såklart nära till hands att misstänka är ju snöskottning eller vedbärande. Har gjort den här resan en gång förut så jag vet på ett ungefär vad jag ska göra och inte göra. Förra gången var jag ganska rädd att röra mig, denna gång tvingar jag mig trots smärtan. Och denna gång är jag inte lika restriktiv med painkillers som då, öser i mig för att snabbt komma tillbaka igen.

Konstig blir man i alla fall av smärtstillande. Jag har gått på Tiparol och tror jag varit ganska väck ibland. För när jag legat raklång, blickstilla och tittat i taket så har rätt var det är Edward Munchs "Skriet" kommit emot mig. Mycket skrämmande. Men samtidigt har den speglat hur jag känt mig.

Bara att gå vidare eller "stå upp och gilla läget" som Farfar skulle ha sagt. Hjälper inte att spekulera eller ömka sig. Nu är det framåt som gäller. Har trappat ned och bort Tiparolen (fixar inte skriet längre) så nu är det bara Voltaren, både kräm och tabletter, på menyn.

Ledsamt är det att så många dagar av vinterlovet gått åt pipan. Vi har inte kunnat gjort nånting tillsammans. Tur i oturen att barnen är stora och fixar mycket själva. Men, för att tänka positivt, en bio ska jag nog kunna hasa mig iväg på endera dan. För pulka och andra liknande aktiviteter kan jag glömma.

Dagens Stenmark: Nu behövs det skrattas, alltså får det bli en Stenmarkare som humörhöjare.