Vanlig dag

Rutinerna börjar nu sätta sig och vi är så sakteliga på väg in i höstlunken. En vanlig syssla så här i augusti och skolstart är att klä in skolböcker.

Har nu hållit på i elva år att klä böcker så här års och ändå lär jag mig aldrig. Helt otroligt, är en "bokpappersanalfabet" misstänker jag. Det blir knöligt, fult och vint. För mycket papper, för lite papper, klipper fel, stramar över ryggen osv osv. I år så köpte jag faktiskt bokplast (inte lika fint, men praktiskt) och det blev lite bättre, inte fullt lika knöligt, bara ett och annat veck.

Tur sonen inte är så noga med det estetiska, för på Mathildas tid skulle det aldrig blivit godkänt.
Huvaligen, såna i-landsbekymmer va.

Annars har det varit en något blåsig och mulen man annars bra dag. Hundarna har varit och lekt med sin kompis Peggy och jag tog mig en woggingtur på spåret.

Lite mallig är jag för tiden runt blir bara bättre och bättre, en minut bättre än sist och dessutom fixar jag att löpa längre intervaller nu.

Vis av erfarenhet ska jag dock skynda långsamt så jag inte tröttnar och ballar ur. Längtar efter den dagen som jag längtar till woggingen och inte att den ska vara över.
För det är inte att sticka under stol med att det är lite trögt att ge sig av, men så jäkla nice när man är klar.

Ha det gott kära allehopa, nu ska jag unna mig en kopp cafe au lait och läsa pravda med mina nya läsglasögon på min långa näsa. Hörs.


Dagens Gäst: Oväntat besök och inget Gevaliakaffe hemma, så tokigt, vi dricker ju Zoega. Snygg var han i alla fall Vårtbitaren som satt i köket ovanför perculatorn. Så innan hundarna hann få fatt i honom fick jag in honom i håven och bar ut honom i trrädgården. Puh, för nån slakt i mitt kök vill jag då rakt inte vara med om.