onsdag 1 december 2010

Reprisdag

Känns som jag gjort det förr.

Skotta, bära ved, elda, skotta, lämningar och hämtningar, promenerande, matlagning, läxor, eldning und so weiter, und so weiter.

Ja jäklars vad bekant det känns.

Klickat hem lite klappar har jag också gjort.

Kallt är det både ute och inne. Direkt på morgonen är det inte så muntert att traska runt här i huset. Men värmen kommer ganska så snabbt, kör dubbelt (eld och pump) tills det blivit drägligt.
Och under tiden är det bara att hålla sig i rörelse och dra på sig trotjänarna.
Har förresten läst någonstans (inte i Det Bästa) att det är bra för ämnesomsättningen med en lägre rumstemperatur.
Nu behöver man ju för den sakens skull inte överdriva och ha runt 15 gradet inne, kan ju bli lite för bra :-)
Hundarna gillar att leka ute i snön, en liten stund, sen vill dom in och kura i fåtöljen. Och jag förstår dom, vill också in efter ett tag. Lite halvknöligt är det, för dom kan inte gå där dom (och jag) vill. Dom är helt enkelt för små och försvinner i all snö. Många av våra vägar och stigar är dessutom helt bortsnöade så vi är hänvisade till dom lite tråkiga gångvägarna som är plogade.
Satte en deg, behövde lite fräscht bröd. Gick sen ut och skottade upp det nyfallna och vidare runt och matade alla fåglar. Väl inne började jag pyssla med middan och ja, jag glömde degen.
Stor och mullig var den på väg över kanten när jag så tog itu med den och bakade ut några limpor.

Nu råder kvällslugn på grönalund, det fnittras, fikas,spelas och vilas. Endast mor är på alerten. Men snart ska även hon mysa i en fåtölj nära sig.

Så jag säger som jag brukar.

Tjingeling och kramelikram

23 dagar kvar till julafton

2 kommentarer:

  1. Den mulliga degen påminner mig sorgligt bnog om en mage jag ser ofta :o)
    Inte nog att man bränner mer kalorier i kylan, man blir ju så fast och rosig i hullet också!

    SvaraRadera
  2. Jaså, du spanar in grannens mage ? :-)

    Ja du, vore jag inte en sån badkruka (som dessutom är frusen) så skulle jag nog bli vinterbadare.
    Men nu är jag inte det och får alltså nöja mig med sladdret.

    SvaraRadera